cta image

Kvalitet kräver kontroll

Att bygga med kvalitet kräver kontroll. Därför gör Rosättra Båtvarv allt i egen regi: utveckling, design, plastning, snickeri, produktion, försäljning och eftermarknad. Från mahognystock till färdig inredning. På så sätt kan priset hållas nere fast varje båt idag anpassas efter kundens önskemål och behov. Samtidigt som hantverksskickligheten är varvets varumärke har rådgivning blivit allt viktigare. Den snabba tekniska utvecklingen kräver nya kunskaper om hur el och elektronik ska användas ombord. Och allt som ska monteras tar vägen in i båten via nedgången. Det är bland annat omsorgen om detaljer som medverkat till varvets framgångar.

" På Rosättra diskuterar man inte med kunden. Man reflekterar. Det var så jag fick exakt den båt jag ville ha."
Nybliven L37-ägare

Två ägarfamiljer sedan 1886

Sedan Rosättravarvet startade 1886 har endast två familjer i fem generationer varit ägare: Jansson och Gustafsson. Gemensamt för dem har varit driftighet och nytänkande. Och inte minst att man fångade upp tidsandan. I slutet av 1800-talet hade folk börjat segla för sitt nöjes skull. Och så har det fortsatt genom generationsskiften, svårigheter och glädjeämnen. Detta är historien om yrkesskicklighet och anpassning till skiftande krav och om att våga tro på sin idé om att bygga båtar för skärgården. Om att vara modern utan att hänga på trender.

Vår historia

2019

Första vinsten

Under ORCi-EM i Oxelösund så vinner Shogun 50 (Ladykiller4) sitt första race genom att ta segern i sprint-racet. Den nya modellen visar goda möjligheter att fortsätta prestera inom både nationaell och internationell kappsegling.

Ladykiller 4 gjorde sin kappseglingsdebut under SM i Sandhamn i augusti 2019.

 

2019

Shogun 50

Under 2019 fick Rosättra in beställningsbygget för nya modellen Shogun 50, där varvet fick uppdraget att förverkliga en ny, modern båtdesign av Håkan och Oscar Södergrens. Den nya 50-fotaren är byggd för både prestanda och komfort med mycket attityd, helt i kolfiber. Bland annat är skrovet vacuuminjicerat och kölen kan lyftas in i båten med hydralik. Det var många utmaningar att ta itu med och det krävdes ett nära samarbete mellan båtsnickare, projektledning och designer för ett lyckat projekt.

2018

Swede 41

Varvets kompetens med kvalitet in i minsta detalj får ständig uppmärksamhet och efterfrågan. Men efter många båtar på beställning 1900-talet så det dröjde nästan 50 år innan man tillverkade en segelbåt på beställning igen. Beställningen inledde ett samarbete med företaget Classic Swedish Yacht. De båda företagens gemensamma intresse för långvariga kundrelationer, individuellt byggda segelbåtar och känslan för kvalitet, blev grunden för samarbetet. Det startade med bygget av den första klassikern, Swede 41, som är en båt helt i Rosättras tradition av kvalitetsbåtar. På sin webbsida hyllar företaget Rosättra, http://classicyachts.se/choice-of-the-yard/.

2016

Linjett 43 vinner "Årets Segelbåt"

Linjett 43 som är varvets hittills största och mest avancerade konstruktion får priset som ”Årets segelbåt, långfärdsklassen”. En bekräftelse på att Linjettfilosofin är ett vinnande koncept; att bygga vackra segelbåtar med trygghet genom alla väder och upplevelser.

”Stor för sina 43 fot, modern i stilen, välinredd, välseglande och försedd med en lyftköl, som tål att gå på grund. Nya Linjett 43 är årets intressantaste och mest innovativa cruiser/semesterbåt och igen ett gott exempel på vad små svenska varv förmår.”

Båtmässan & Maringuiden för utnämningen av Årets Segelbåt

2012

Ny servicehall invigs

Vinterförvaring och service spelar en allt större roll. Allt fler ägare vill ha skötsel, underhåll och service av sina båtar och under 2012 invigs därför en efterlängtad servicehall i anslutning till vinterhangarerna, som nu skyddar över 200 Linjetter.

2011

Linjett 34

Nya Linjett 34 ersatte den framgångsrika och populära modellen Linjett 33. Det blev den första Linjetten med öppningsbar akter. En genial konstruktion som skapar en rymligare sittbrunn och enklare insteg. Mats Gustafsson ligger bakom även Linjett 34 , men i sammarbete med sonen Markus som också var engagerad i konstruktionen. Riggen blev en 9/10 -delad med två spridarpar och den har en självslående fock som standard. Ändå så bär L34 mer segelyta relativt sett än L37 och L40. Trenden inom båtindustrin går fortsatt mot bredare akterskepp och även Linjett 34 är breddad från L33, om än försiktigt, för mer utrymme i sittbrunn, salong och akterhytter. De högre fribordet och ett ökat ljusinsläppet påverkar också volymen positivt. Den första L34 gick till Finland som är en av Rosättras största exportmarkander.

2007

Linjett 37

Linjett 37 ersatte Linjett 35 och blev en uppföljning av Linjett 40. Den inledde det modernare modellprogramet som byggs idag och håller vid Rosättras mål med att bygga en ny modell vart femte år. LInjett 37 hade lösningar som att dra fall och skot hela vägen till sittbrunnen gömda under däcket i kanaler. Båten anpassades för att kunna seglas enkelt på två personer och den gjordes säkrare. Kölen utvecklas för att lättare fördella kraften vid grundstötning och därmed minimera skador. Aktern breddas och gör plats till två akterkojer för familjer med flera barn eller gäster ombord. Linjett 37 blev en lyckad familjebåt med goda kappseglingsegenskaper. Ett välbalanserat fullblod.

2005

Tredje generationen

Varvsägaren Mats Gustafsson lämnar över vd-skapet till sonen Markus och därmed är den tredje generationen Gustafsson etablerad i varvets ledning. Markus två äldre bröder får också ta ansvar på Rosättra. Kristoffer tar över ansvaret för inköp, lager och support. Han har också en 3-årig utbildning inom elektronik och är den självklara experten för den växande andelen elektronik i moderna segelbåtar. Daniel kommer tillbaka till Rosättra efter 10års jobb som datakonsult och logistiker i Stockholm, han tar ansvaret för marknadsföring och projektledning.

2004

Egen plasttillverkning

Linjettvarvet tar över produktionen av skrov och däck, som tidigare tillverkats av en underleverantör. Nu sker tillverkningen bara några kilometer från varvet, där fem anställda gör hela plastarbetet. Skroven görs i glasfiber och gjuts i formar av två halvor, de lamineras sen ihop till ett skrov. Däcket gjuts vid sidan om och lamineras fast senare i processen.

2003

Ett varv blir två

Runt millennieskiftet fanns en oro på Rosättravarvet. Hur skulle sju kusiner kunna ta över ett varv? Lösningen blev lika enkel som genial: Vi gör två varv. Av de 450 båtar som övervintrar på Rosättra är två tredjedelar av andra typer än Linjett. Ola Gustafsson sålde sin del medan brodern Janne tog hand om Servicevarvet AB med sönerna Anders och Erik. Mats fortsatte med Rosättra Båtvarv AB tilsammans med sina söner Daniel, Markus och Kristoffer. Lösningen blev effektiv och båda varven fortsatte att växa.

2002

Linjett 40

Så var det dags för Rosättras hittills största båt, Linjett 40. Trycket från kunderna hade känts en längre tid och och Mats Gustafsson tog i ordentligt. Skärgårdsegenskaperna var självklara liksom att den skulle kunna seglas av två personer även på stora vatten. Detta innebar bland annat att L40 blev en av de första serietillverkade båtarna som hade alla tampar nerdragna under däck till rorsman. Kravet på ett större roder löstes genom att den övre delen blev fem gånger starkare än den nedre och djupgåendet löste man med en koniskt formad köl, en antydan till bulb. Och för första gången försågs en Rosättrabåt med ratt. En annan uppskattad detalj var det infällda ankaret i stäven.

1994

Linjett 33

Storsäljaren L32 behövde efter nära 15 år en ersättare och nu fanns förväntningar och mycket att försvara. Det ska vara tydligt att det är en Linjett och L33:an följde proportionerna hos skrov och form. Linjett 33 började tas fram redan under 1993. Det året såldes det totalt 48 nya segelbåtar i Sverige och Rosättra stod för en fjärdedel. Kundernas ökade krav på olika personliga lösningar gjorde att förändringarna skedde mycket under däck. Men aktern blev också 20 cm bredare än L32 och stäven något rakare. Riggen blev högre och segelytan större. L33 tillverkades i 16 år i 181 exemplar.

1990-1998

Framgångar i Gotland Runt

Linjett 35 ”Ancilla” vann Gotland Runt 1990 och även 1993 med Mats som skeppare och Daniel, Kristoffer och Markus i besättningen. Linjett 35 hade en rad framgångar i små och stora kappseglingar. Under Gotland Runt 1996 gick första, andra, fjärde och sjätte plats till Linjetter. År 1998 var ett rekordår då Mats vann igen med nya Linjett 33 och ytterligare fem Linjetter tog placeringar i topp tio.

Vid den här tiden hade varvet bokstavligt talat vind i seglen. Idéen om att göra en ny modell var femte år blev till en ny regel, vilket man har hållt fast vid från 1989 till idag, bortsett från ett steg på 8 år mellan L33 och L40.

1988

Linjett 35

Daniel, Kristoffer och Markus har varit med på varvet sedan barnsben. Här under byggnationen av nya Linjett 35 som invigdes av deras farmor, Göta Gustafsson, den 20 maj 1988.

Istället för att bygga kvantitet satsade man på kvalitet och fångade upp den nya trenden med att bygga större båtar. 30-fotarna som tidigare hade upplevts som stora började kännas trånga och en stabil kundkrets var varvets vindvisare mot Linjett 35. Pluggen togs fram under 80-talets tuffa tid för båttillverkningen i Sverige, den arbetade Mats med på kvällstid. Därför kostade den mycket tid, men inte så mycket pengar.

När Linjett 35 kom den möttes med entusiasm av kunderna och varvet. Efter lanseringen av L35 tillverkade Rosättra 16-18 båtar om året av L32 och L35. Varvets framtid låg i båtar från 33 fot och till den då rådande storbåtsgränsen 40 fot. Båtar som passar varvets filosofi om att bygga trygga, säkra segelbåtar för skärgården och som klarar alla väder och vatten. Rosättra var en överlevare i en svår tid och hade nu en fjärdedel av nybåtsförsäljningen i Sverige. Linjett 35 tillverkades i 17 år i 102 exemplar.

 

1983

Varvskris i Sverige

Under slutet på 80-talet kom en andra varvskris. De första sprickorna såg man hos Albin Marin, som på nyåret 1976 invigde sin nya, grandiost överdimensionerade fabrik i Kristinehamn på en produktionspotential på 2500 båtar om året. Ironiskt nog så invigdes den vid just den tidpunkt då den ökande efterfrågan på segelbåtar nådde sin kulmen. Alla försäljningskurvor började sjunka i allt snabbare takt. Marknaden hade mättats. När skatteavdragen inskränkes 1980 kom andra problem, folk kunde inte längre dra av räntan i deklarationen. Ett annat och mer konkret problem var de många reklamationerna. Den nya generationen ”båtbyggare” hade inte haft alldeles klart för sig vilka krafter det rör sig om när vind och sjö växer. Reklamationerna tog bort vinsterna för de nya aktörerna och år efter år urholkades resultaträkningarna. När också 70-talets rekordhöga inflation också kom ner på en sansad nivå slogs sista spiken i kistan för båtbranschen. Festen var slut. Storföretag drog sig ur båtindustrin med mångmiljonförluster. Albin Marin såldes för en krona. Även Sveriges andra gigant, Pelle Petterson AB, gick under. Några västkustvarv inriktade på export hängde kvar och klarade krisen.

På ostkusten var Rosättra båtvarv nästan ensam överlevare, och den enda överlevaren med rötter i träbåtstillverkningen. Hos Rosättra tickade produktionen av Linjett 32 vidare som ingenting hade hänt. Varvets kostym var lagom stor, blygsam i jämfört med de som gick omkull, och orderböckerna var fulla. Kvantitet har aldrig varit ett motto för Rosättra, med erfarenhet hade de satsat på småskalighet och kvalitet. ”Det går bra nu och vi har fullt i produktionen”, berättade Janne för Norrtelje Tidning 1983.

1980

One of a Kind

Tidningen Båtnytts regatta One-of-a-Kind var 1980 den enda officiella tävlingen mellan olika tillverkare där båtmodellerna testades mot varandra, alla var med. De båtar som gick bra på tävlingsbanorna gjorde effekt på köparna och det var avgörande med en bra placering. Därför var det också den kanske viktigaste framgången för Linjett 32 när de vann regattan 1980. Den slog 14 andra båtmodeller och tillverkare och sedan rullade försäljningen på. Efterfrågan var större än varvet klarade trots att man tillverkade 25 segelbåtar om året. Krisen på 80-talet kände inte Rosättra av speciellt mycket, produktionen var full. Linjett 32 tillverkades i 14 år i 263 exemplar.

1978

Linjett 32

Det var klart från början att 30:an skulle få en uppföljare och det var då Mats Gustafsson tog över som konstruktör efter han bror Jan Gustafsson som ritade L30. Nu var det strimla, såga, spackla som var ledord i båtbyggandet. De internationella kappseglingsreglerna IOR som infördes under 70-talet ställde nya och annorlunda krav där matematiken spelade stor roll. Detta påverkade Linjett 32 också. På Rosättra testade Mats sina modeller i badkaret, och räknade. När pluggen blev klar och Mats räknade igen så var det för mycket segel i förhållande till vattenlinjen. Vilket gjorde att han sågade itu pluggen och drog isär skrovet med 22 centimeter.

1975

Knock on Wood

Detta året sjösattes de specialritade beställningsbygge Knock-on-Wood, helt i linje med tidens vilda experimenterade. Olle Linger som var en framgångsrik och dedicerad kappseglare, blev inspirerad av en Hood-design och bad Rosättra bygga efter mycket stränga specifikationer av konstruktören och segelmakaren Ted Hood. Varvet fick till och med borra kärnor ur kompositskrovet som sedan skickades till USA för kontroll. När One Ton Cup seglades i Marseille 1976 var alla de stora och blivande stjärnkonstruktörerna på plats. Givetvis också Mats Gustafsson. Det blev ingen stor framgång med Knock-on-Wood, men desto mer användbar kunskap att ta med sig hem.

1977

Uttökning

Båttillverkningen ökar och 1977 byggdes ett par hundra kvadratmeter för kontor, lager och matrum för de anställda. Ett par år senare gjordes även en storsattning på en efterlängtad monteringshall på 550 kvm som inte kunde skjutas på längre. Men för att klara finanseringen behövde Rosättra låna 400 000 kr. Uppsalabanken sa nej direkt och även Nordbanken backade. Räddningen kom från en privat finansiär som seglade IF-båt, en ekonom från Industrikredit. Han såg värdet i L32:an som fortfarande låg i formen och ställde upp med ett lån. ”Överlever inte ni kommer inga andra att göra det heller”, sa han. Och han hade rätt, Linjett 32 har än idag rekordet på flest byggda båtar av en modell från Linjett.

1975

Första Linjettmästerskapet

Det första Linjettmästerskapet arrangerades och av de då byggda 35 Linjetterna så kom 28 till start. Detta blev inledningen till en tradition som pågår än idag. Samhörigheten mellan Linjettägare var påtaglig redan från start och Linjettförbundet som bildades ett tiotal år senare var en naturlig följd av att jämföra, tips och trivas kring ett gemensamt intresse. Engagemanget gav självklart också varumärket Linjett styrka och synlighet. År 2019 var varannan Linjett också med i sitt klassförbund. Läs mer på Linjett.org.

1974

Linjett 30

Första Linjetten, L30 sopade banan med konkurrenterna. I Åland Sea Race ställde varvet upp fem av sina första Linjetter. Konstruktören Janne Gustafsson, bror till Mats, vann sin klass, medan den tredje brodern Ola kom tvåa i sin Scampi. Scampi var allas måttstock och nu fick man beskeded att L30 seglade riktigt bra. Efter nära tre års slit med en egen plastbåt var framgången total och de 30 pionjärerna och finansiärerna som hade beställt nya Linjett 30 på ritning var nu nöjda, även om de fick vänta ytterligare ett år på sina båtar. Totalt blev det 112st av Linjett 30.

1973

En egen 30-fotare

Det blev en hel del experimenterande med olika båtmodeller. Varvet fick allt fler uppdrag att inreda plastbåtar, bl a OE 36 och Comfort 30. Tanken att göra en egen plastbåt växte sig allt starkare. Det var Janne som tog initiativet. En segelbåt måste klara både cruising och racing menade han och utgick från sin egen Lill-Scampi och så var Rosättras 30:a född. Varvet investerade samtidigt i de nya skjulen för vinterförvaring och service. Därför samlade man ett 30-tal seglarvänner och presenterade L30:an. Det räckte med att bröderna Gustafsson och Rosättra låg bakom som garanti och så var finansieringen ordnad med 30 beställare bara på ritningen. Den stora frågan var förstås om den första serietillverkade båten skulle vara lika bra som prototypen, och det blev den.

1968

En ny era

Efter 70 Laurinkostrar tillverkades den sista 1968 och träbåtseran tog slog slut en augustinatt 1969. Då började serietillverkningen av plastbåtar på de mest osannolika platser i landet. Det var inte bara ett språng i utvecklingen utan en veritabel revolution. Inte minst för de små båtvarven som inte hade en chans att konkurrera med de hälften så dyra plastbåtarna. Bara en handfull varv klarade omställningen och på ostkusten var det bara Rosättra Båtvarv som lyckades följa upp och dra nytta av träbåtskunskapen, med den nya tidens krav på design och material. Här stod också en ny generation Gustafsson beredd att ta över i form av Mats, Janne och Ola. Och de hade idéer om en egen segelbåt i plast.

1964

Aktiebolaget

Rosättra Båtvarv ombildas till Aktiebolag och Fritjof söner Jan och Ola blev delägare. Några år senare blev Fritjof långvarigt sjuk i ”asiaten”. År 1967 lät han därför sönerna helt ta över ansvaret och så fortsatte det även när han stod på benen igen ett par år senare.

1961

Andra generationen Gustafsson gör entré

I slutet av 50-talet hände något som skulle bli avgörande för varvets framtid, de båtbyggande bröderna Janne, Ola och Mats började kappsegla. Janne byggde en 5,5 och kvalificerade sig till OS och Mats var mycket framgångsrik. I början på 60-talet gjorde bröderna definitivt entré i båtvärlden genom att bygga var sinn egen Laurinkoster. Olas döptes till Soniola, kostern Andrina byggdes av Janne och Ancilla var Mats, som senare alla Mats båtar kom att heta.

1960

Lottbåten

Lottbåtarna var en annan källa till uppmärksamhet och framgång. De blev ett stabilt vårtecken på svenska torg där de stod från hela våren och fram till midsommar, alla som gick förbi såg skylten med Rosättra Båtvarv. Under 50-talet byggde varvet tre Laurinkostrar åt Svenska Kryssarklubben vilket gjorde att Rosättra aldrig fick brist på arbete. Lottbåten blev en viktig förutsättning för produktionen på många mindre varv, inklusive Rosättra. Lottbåten var också chansen till genombrott och karriär för färska kontruktörer. På bilden är en Fritjofbyggd Laurinkoster 1960.

1956-1960

Casella II seglar Transatlantic

Den första Laurinkostern var byggd av Fritjof Gustavsson åt Ygnve Cassel och fick namnet Casella I. Den var helt byggd i Mahogany och seglade över Atlanten mot västindien år 1956. De nästkommande var Staika III och Spica. Laurinkostern var 10,25 meter långa, bara 2,65 meter breda och vägde 6 ton.

Omtalad blev Casella II som år 1960 startar de 3.500 sjömilen från Bermuda till Skagen i kappseglingen Transatlantic Race med Rosättras dåvarande ägare och båtbyggare Fritjof Gustsafsson ombord.

1952

Laurinkostrarna

Sedan kom Laurinkostern och varvet inledde en ny storhetstid. Starka som stridsvagnar och smidiga som pantrar och Rosättra byggde nästan samtliga. Den mest omskriva är Atlantseglaren ”Casella II”, som även tog hem Gotland Runt 1959.  Men kostrarna var dyra och så föddes idén med halvfabrikat.

1950

Motorkryssare

Vintern 1950-1951 byggdes denna motorkryssare till Herr Wahrens i Norrköping

1949

Queen Mary

Det började bra efter att Fritjof Gustafsson köpt varvet. Redan första året fick Rosättra sin största order som gav både prestige och pengar i kassan. Stockholmaren Bertil Sjöberg drev ett rederi med turistbåtar och förstärkte sin flotta med en sightseeingbåt som var 18 meter lång och fyra meter bred. ”Queen Mary” seglar fortfarande med turister. Nu på Brunnsviken där den slipper trängsel och slitage. Rosättrakvalitet står sig.

Efter några goda år kom Koreakriget. I stället för båtar fick Fritjof med sönerna Ola, Jan och Mats tillverka kyrkbänkar för att överleva. När kriget var slut vände det igen för varvet.

1948

Familjen Gustafsson tar över

Bertil Jansson hade inga barn och när han som 60-åring ville dra sig tillbaka fanns ingen efterträdare. Fritjof Gustafsson hade jobbat på Rosättravarvet i perioder, men när Bertil hörde av sig byggde Fritjof hus på Vätö. Varvet hade ett gott renommé och stod väl rustat, när Fritjof slog till. Han var väl förtrogen med varvens ständiga kamp mellan att få beställningar på hösten och att hinna med att leverera till våren.

1924

Bertil Jansson

Bertil Jansson bjöd 17 200 för att köpa loss varvet från fadern Erik, och blev ensam ägare. På Bertil var det ordning och reda, han var en barsk karl som man inte käftade med. Kanske hade han ärvt sitt barska sinnelag från fadern. Innan denne drog sig tillbaka var sönerna avlönade som andra arbetare. Erik tyckte det var en skam att betala så mycket som 5,20 kronor för några timmars båtbyggande.

Varvet kommer under Janssons tid att samarbeta med dåtidens mest framträdande båtkonstruktörer, Knud H Reimers, Jac M Iversen, C G Pettersson, Tore Holm och Gustaf Estlander.

1918

Ny hall

Den nya hallen invigdes av självaste Per-Albin Hansson som då var riksdagsman och hade kommit hela vägen från huvudstaden för att klippa bandet. Varvet hade en bra orderstock och var lönsamt, men bröderna kom inte överens. De beslutade att den brodern som hade flest söner skulle lösa ut den andre. Därmed  fortsatte John med Rosättra Nya Båtverkstad, som dock senare gick i konkurs. Anledningen var oklar då pengar inte saknades. Detta bäddade för broder Bertils återkomst.

 

 

1916

Familjen Jansson

Erik Jansson lämnade 1914 över till sönerna Bertil och John, som två år senare fattade ett av varvets stora beslut, nämligen att bygga en ny hall. Det var den största investeringen man gjort sedan starten, men man stärktes säkerligen i sitt beslut av att beställningarna fortsatte att komma in. 1916 beställde Norrtäljeföretaget Pythagoras en 16 meter lång motorbåt för att visade tändkulemotorns förträfflighet. En 2 cylinders motor gav 30 hk.

1906

NK beställer båtar

År 1906 blev ett märkesår då LM Ericsson beställde tre 8,5 meters motorbåtar i ek. Och så började NK inne i Stockholm att beställa segelbåtar från Rosättra. Sammanlagt blev det ett 50-tal 15-kvadratmeters dagseglare som man levererade till stan med Vaxholmsbåt.

1886

Arbetslöshet blev startskottet

När Bogesunds skeppsvarv lades ner bestämde han sig. Båtbyggaren Erik Jansson skulle starta eget. Lokaler fanns hemma på Rosättra gård i Vätö socken ett par mil norr om Norrtälje. Erik hade en idé om att bygga mindre farkoster. Inte bara för att det då krävdes mindre resurser, utan mer för att han trodde på att ”folk hade börjat segla för sitt nöjes skull”.

Faktum är att tiden före och kring förra sekelskiftet är en av de mest spännande och livaktiga i den svenska fritidsseglingens historia. Redan på 1890-talet när Oscar II var kung var nöjes- och kappseglingen i fullt sving. Många av våra stora segelsällskap bildades också under de här åren.

Erik Janssons idé kom rätt i tid och varvet som han de första åren drev tillsammans med brodern Matts gick bra. Årsomsättningen steg från 3000 till 12000 kronor på tio år. De tio anställda tjänade ca 5 kronor per dag, vilket ansågs bra betalt.